Tror att det flesta som läser min blogg är vän med mig på facebook, men för er som inte är det så kan jag skriva om en liten händelse som inträffade i söndags.
Alwin vaknade på morgonen och då gjorde jag som vi brukar göra på helgerna; Ta upp honom och lägga honom bredvid oss i vår säng. Han kröp runt där en stund men till slut lyckades han krypa över kanten och stöp i golvet med en liten duns. Jag tog direkt upp honom och lade honom på mitt bröst för att trösta honom. När jag sen ser att bloder börjar rinna från läppen på honom får jag panik och säger till Marcus att han får ta Alwin medans jag springer och hämtar våtservetter. Jag kastar mig upp ur sängen mot tvättstugan.
På vägen dit känner jag hur det börjar svartna för ögonen på mig så jag sätter mig ner på golvet så det skulle försvinna, men det gör det inte. Jag börjar krypa på golvet och ropar på Marcus som då var upptagen med att trösta Alwin. Sen sätter jag mig och lutar mig mot väggen. Då svimmar jag. När jag sedan vaknade upp ca en halv minut senare mår jag så fruktansvärt illa att jag kände att jag var tvungen att spy! Lutar mig över golvet och ulkar och ulkar. Inget kommer så jag får sätta mig igen. Medans jag försökte spy flög så många olika tankar runt i huvudet på mig..
"- Var jag full igår? Är det därför jag mår så illa?"
" - Är jag gravid? Nej det kan jag ju inte va när jag nyss hade mens"
" - Är jag magsjuk? Fan jag som inte kan va sjukskriven nu!"

Sen efter 10 minuter var jag som vanligt igen. Skitäckligt var det!
Har aldrig svimmat förut vad jag kan minnas. Men har blivit väldigt rädd för blod de senaste åren och har alltid haft lågt blodtryck så det var nog ingen bra blandning. Och sen att det var Alwins blod gjorde nog saken ännu värre!