När jag skulle åka hem från jobbet igår var det väääldigt dåligt ute på vägen och snöade massor. Körde därför väldigt sakta, högst 50, 60 km/timmen. När jag sen kom vid den där svängen jämt innan den långa raksträckan efter Ed fick jag jordens sladd.. Jag släppte gasen helt och svängde försiktigt tillbaka och trodde jag klarade det. Men nej! Då börja hela bilen snurra runt på vägen och jag tappade all kontroll över bilen. Jag hamnade då rätt i ett dike men bakdelen neråt på fel sida vägen. Jag fick sån fruktansvärd panik att jag börja storgrina! Jag blev så sjukt chockad efter allt detta hände för jag trodde för en sekund där att jag skulle dö, på riktigt.

Jag ringde Marcus och han och Jörgen kasta sig iväg med en gång för att hjälpa mig. Efter att jag hade pratat med honom så dog självklart min mobil. Inget batteri, jävligt passande! :O

Men jag hann iaf säga vart jag var någonstans på ett ungefär så jag var inte orolig för att dom inte skulle hitta mig. Men där satt jag helt ensam, utan batteri på telefon och frös. Lite läskigt asså..

Startade bilen emellanåt för att få lite värme så det gick bra ändå. Men sen så fick jag inte upp en enda dörr på bilen. Dom hade låst sig allihop. Då fick jag liite panik men fick iaf upp en dörr i baksätet där jag krånglade mig ur.

Det stannade 4 personer och frågade om jag behövde hjälp medans jag väntade på Marcus. Det uppskattade jag jättemycket, men fick säga då att hjälpen var på väg :)

MEN det åkte också förbi 4 bilar som inte stoppade. Är inte det olagligt att inte stoppa om någon ligger i ett dike med varningsblinkers på? Jag kanske låg där och var skadad och dom bara åkte förbi.. Jaja..

Marcus kom iaf och dom drog upp mig. Gick smidigt och bra :) Vägen hem var lika dålig men då körde Marcus så jag kände mig säker :)

Usch ja, detta var ingen kul upplevelse men jag är såå glad att allt gick bra med både mig och bilen. Det är tack vare all snö som bromsade mig i diket där :)

Idag är jag ledig och ska bara mysa med min lille gosse :) Han är så himla rolig så jag skrattar hela dagarna! Han härmar oss andra med precis allt vi gör och är så himla busig och gör sig rolig hela tiden för han vill att vi ska skratta åt honom :P Han gillar uppmärksamhet och är inte blyg för nån. Och det bästa av allt är att han kan pussas på riktigt nu. Han putar med läpparna och smackar :D Haha, vilket tråkigt liv jag måste ha haft innan Alwin fanns!

Jag ser också redan vilka fotspår han kommer gå i.. Marcus! Han älskar att vara med Marcus i garaget nu när M gör om ett rum där. Han smiter dit så fort jag inte tittar på honom. Haha!

Och så han leker mer och mer med bilar ;) Precis som om det vore inprogrammerat från början!

Gudars vad jag älskar dig Alwin Wilhelm Johansson! ♥